Det var inte tänkt så

Jag har haft och fått uppleve mitt livs kärlek och trodde verkligen att vi skulle vara tillsammans resten av våra liv, för evigt. Men tyvärr vart det inte så och nu står jag här med barn som inte har någon pappa och känner att jag kommer aldrig att klara av det här. Men jag har gjort det. Jag har levt ensam med barnen nu i fem år och jag har klarat det hur bra som helst. Barnen mår bra, jag mår bra. Men visst det har inte alltid varit lätt och det har varit många tårar och funderingar över om jag verkligen skulle kunna bli lycklig igen med en annan man. Men jag vill inte rusa in i något, jag vill vänta tills jag blir helt galet förälskad igen.